Logga in

Petra Márová skriver från Nepal

I april förra året drabbades Nepal av en förödande jordbävning – den värsta sedan 1934. Landet och dess befolkning lider fortfarande av konsekvenserna. Humanitära organisationer från jordens alla hörn arbetar hårt för att försöka bistå så gott det bara går. Eftersom det fortfarande finns mycket att göra och många människor i landet fortfarande inte har tillgång till de mest nödvändiga förnödenheterna har många frivilliga personer valt att hjälpa på egen hand. Vår kollega, Petra Márová, reste med en av dem till Nepal för några veckor sedan. Genom att förse henne med en mängd av olika produkter som skulle komma väl till hand – antibakteriella gels, kontorsartiklar, hygienartiklar, bebiskläder och pengar hoppades Petra kunna göra skillnad. När Petra väl återvände så hade vi på kontoret givetvis en uppsjö av frågor till henne.

Fem frågor till Petra

Hur kom det sig att du hamnade på ett humanitärt uppdrag i Nepal? Var det ett spontant beslut eller har du planerat detta länge?

Det var ett ganska spontant beslut. Jag är ett fan av en e-butik som säljer varor från Nepal och de erbjöd mig att komma med dem på en hjälpexpedition dit. Min primära motivation har alltid varit att få se ett land som särskiljer sig från mängden. Nepal är ett av de länderna och att få åka dit var en dröm som kom i uppfyllelse. Jag älskar bergen. Jag älskar kläderna och handväskorna som de gör där. När jag sedan förstod det verkliga syftet med resan blev jag riktigt motiverad och gjorde allt för att göra det bästa av möjligheten som hade givits mig. Innan min resa så har jag inte riktigt förstått hur mycket stöd människorna i Nepal behöver efter jordbävningen och hur stor skillnad en enskild persons engagemang kan göra. Jag såg byar som hade begravts i stenras och isolerats från omvärlden, eftersom vägarna rasat sönder eller även dem begravts. Människor var så tacksamma för det lilla vi kunde bidra med – kläder, pengar, mediciner. Allt som vi tagit med oss kom verkligen till användning. Glädjen jag kände över att kunna hjälpa är något som inte går att beskriva i ord. Att kunna ge barnen skolmaterial och gossedjur, det är något jag kommer bära med mig livet ut. Det är första gången jag har gjort någonting så betydelsefullt och jag hoppas att jag får möjligheten att ta del av någonting liknande i framtiden.

Vad var du tvungen att förbereda innan du gav dig iväg på din resa? Hur fungerade det med visum, vaccinationer och förberedelsekurser?

Jag reste dit som stand-in och jag fick reda på att jag skulle åka tre veckor innan avresan. Detta gjorde att jag inte hade så lång tid på mig att förbereda allt. Det enda jag gjorde var att se till att mitt vaccin mot stelkramp fortfarande gällde. Vaccin mot hepatit och och tyfoidfeber hade varit bra att ha men det fanns inte tillräckligt mycket tid att ordna det. Min läkare försåg mig dock med recept för medicin mot höjdsjuka och antibiotika om jag skulle behöva detta. När det kom till träning så hade vi en Facebookgrupp där all information om resan och vistelsen fanns. Vi hade även möjlighet att ställa alla typer av frågor där.

**Nepal ligger ju på „världens tak“. Vilka platser lyckades du se i detta vackra land? **

Våra guider förberedde ett underbart program för oss så att vi skulle få möjligheten att uppleva så mycket som möjligt under tiden vi var där. Nepal är ett mycket berikande land med stor variation när det kommer till människor och kultur. Detta är något som man kanske inte föreställer sig. Vi besökte en tropisk djungel, majestätiska berg, städer där den kaotiska trafiken var allt annat en vad jag föreställt mig, vägar där vi utan våra guider antagligen aldrig hittat varken fram eller tillbaka och vackert utsmyckade kloster som hade en atmosfär av energi kring dem. Det är så mycket som särskiljer Nepal från vad jag är van vid. Det är riktigt svårt att beskriva den känslan. Även människorna gjorde ett starkt intryck på mig. Många har så lite men ändå så har de alltid ett leende på läpparna. De flesta arbetar mycket hårt men lider inte av samma typ av stress som vi i västvärlden. De äter vanligtvis sin traditionella maträtt, bhat (ris med linssås, potatis och spenat), som de alltid delade med oss. Främlingar bjöd in oss till sina hem och bjöd oss på te och kakor, trots att många inte hade mycket åt sig själva och sina familjer. De var alla redo att hjälpa andra och barnen var så glada över småsaker, som vi i västvärlden antagligen skulle sett som petitesser. En av våra guider var en lokal lama och tack vare honom så fick vi möjligheten att besöka platser, speciellt i bergen, dit vanliga turister aldrig tar sig.


Du var ju borta i två veckor . Hur lyckades du kombinera detta med arbetet på Lentiamo där du är Country Manager för Tyskland?

Jag arbetar för ett stort men förstående företag som tar hänsyn till sina anställda. Därför var det inte ett problem att få två veckors semester på kort varsel. Det finns flera av oss i det tyska teamet vilket innebar att mina kollegor skötte mitt jobb under den tiden jag var borta.

Planerar du att göra en liknande resa i framtiden och i så fall, vart och när?

Inte för tillfället. Den här resan som jag precis kommit tillbaka från var en upplevelse jag aldrig glömmer men det var också krävande med alla nya intryck. Just nu planerar jag inte vad som kommer att ske i framtiden utan vill smälta intrycken från Nepal först.

Missa inte viktiga nyheter.

Registrera dig för vårt nyhetsbrev!

Kommentarer

    Inga frågor

    *Obligatoriska fält

    Bästsäljande produkter