Glasögonens historia i korthet

Skriven av Colin Asher on 20/3/2026

Vi vill ta en närmare titt på en av de största uppfinningarna genom tiderna. Vad då, undrar du? Glasögon, förstås! Är det inte dags att stanna upp ett ögonblick och uppskatta den långa och fascinerande historia som har fört glasögon hela vägen till dina ögon?

Tiden före glasögon (före 1200-talet)

Synhjälpmedel utvecklades längs olika banor i öst och väst, men att hitta något som förbättrade synen före 1200-talet var långt ifrån självklart. Eftersom synhjälpmedel som bars i ansiktet dröjde länge, var lässtenar länge det bästa alternativet. Dessa släta stycken av kristall eller glas hölls över text för att förstora bokstäverna och fick större spridning först under 1100-talet.¹

Andra tidiga exempel på synhjälpmedel inkluderar den ofta återgivna anekdoten om kejsar Nero, som använde en slipad grön smaragd för att förstora det som skedde i Colosseum – även om det också kan ha varit för att skydda ögat mot solen. Ett viktigt tecken på glasögonens utveckling finns i Kina, där man redan under Konfucius tid, omkring 500 f.Kr., använde en form av solglasögon med färgade kristaller. Särskilt i öst finns det belägg för att glasögon för att minska bländning eller för utsmyckning föregick glasögon för synkorrigering.²

Något som liknade bärbara glasögon fanns även bland inuiter och yupikfolk i Alaska och andra arktiska områden, där man behövde skydda sig mot solens reflektioner i snön. Sedan åtminstone omkring år 1000 tillverkade arktiska folk snöglasögon av valrosselfenben utan linser, men med smala springor att se igenom, vilket effektivt minskade bländningen.³ Dessa vackert snidade skydd hölls ofta på plats med en läderrem,⁴ vilket gör dem anmärkningsvärt moderna, eftersom glasögondesign under lång tid kom att undvika enkla och praktiska sätt att fästa dem.

Tidiga glasögon (1200–1400-talet)

De första korrigerande glasögonen brukar dateras till andra hälften av 1200-talet i Italien, även om de kan ha förekommit ännu tidigare i Kina. Ön Murano, nära Venedig, var hem för avancerade och hemlighetsfulla glasverkstäder som tillverkade de första glaslinserna i Europa.⁵

Användningen av glasögon blev därefter allt vanligare bland munkar under 1300-talet, där de användes för läsning och avskrift. Dessa tidiga glasögon hade dock alltid konvexa linser, vilket förbättrade närseendet men inte synen på avstånd. I och med tryckpressens genombrott på 1450-talet ökade produktionen av läsmaterial kraftigt, vilket i sin tur ledde till en ökning i tillverkningen av glasögon.

Den rätta utformningen var dock fortfarande långt borta. Bland olika försök finner vi pince-nez, det välkända tillbehöret som kläms fast på näsan; handhållna lorgnetter, ett elegant sällskapstillbehör; samt monokeln, den klassiska enlinslösningen som hålls på plats i ögonhålan. Det är tydligt att glasögonens design förändrades genom århundradena, ofta med ganska komiska resultat – något de delar med många andra uppfinningar, som till exempel cykeln.

En tidslinje över glasögon med monokel, pince-nez och lorgnetter

Utveckling av linser och bågar (1500–1800-talet)

När det gäller syn på avstånd och förståelsen av den, kan vi ge den tyske astronomen och universalgeniet Johannes Kepler erkännandet för den första skriftliga förklaringen 1604 av varför konvexa och konkava linser ger olika optiska resultat, vilket banade väg för linser för avståndsseende.⁶ Den perfekta kombinationen av båge och lins hade dock ännu inte fått genomslag i västvärlden, särskilt inte i de högre samhällsskikten.

Varför nöjde sig man så länge med glasögon som behövde hållas på plats för hand, eller som satt kvar endast med osäkra lösningar? Anledningarna till att det dröjde i århundraden innan den klassiska glasögondesignen – med två skalmar som vilar längs huvudet – etablerades är sällan föremål för diskussion.

En förklaring kan vara obehaget av att bära glasögon under de stora peruker som var på modet, vilka enligt uppgift satt hårt åt runt huvudet. Historiska källor tyder också på att det fanns ett stigma kring glasögon och hur de förändrade ansiktets utseende, vilket kan ha gjort att de som behövde dem tog av dem så snart de inte längre var nödvändiga. Detta kan förklara återkomsten under den viktorianska eran av pince-nez och monokeln, långt efter att mer praktiska glasögon redan hade introducerats.⁷ I Kina däremot sågs glasögon som en symbol för värdighet och bands oftare fast med snören.⁸

Räddningen för Europa kom genom den driftige Edward Scarlett. I ett sällsynt ögonblick av erkännande för glasögonens utveckling i väst brukar man lyfta fram Scarlett, som i sin butik i London 1727 började tillverka bärbara glasögon med två gångjärnsförsedda metallskalmar som vilade längs sidorna av huvudet och höll glasögonen på plats.⁹ Med tanke på hans bidrag till glasögondesignen borde han vara betydligt mer känd.

Men eftersom Edward Scarlett inte också bidrog till att forma den amerikanska demokratins grundvalar hamnar han ofta i skuggan av Benjamin Franklin, en av USA:s grundlagsfäder, som har en liknande status inom glasögonens historia. Franklin tillskrivs ofta uppfinningen av bifokala glasögon 1784, då han beskrev hur han lät dela sina läs- och avståndslinser och sammanfoga dem. Liksom många andra historiska tillskrivningar finns det dock viss osäkerhet kring detta. Även om det är möjligt att Franklin inte var den enda som kom på idén,¹⁰ kan sanningen vara ännu mer komplex, eftersom det också finns belägg för att han nämnde bifokala glasögon redan 1724 – cirka femtio år tidigare än det påstådda uppfinningsåret.¹¹ Franklin använde bifokala glasögon under sitt liv och lät dem spridas utan att själv dra ekonomisk nytta av uppfinningen.

Korrigering av astigmatism kom senare, 1801, genom Thomas Young, som först beskrev tillståndet. Young utvecklade svagt cylindriska linser för att korrigera synfel som orsakar förvrängning, och än idag innehåller glasögonrecept en parameter för cylinderkorrigering.¹²

Modernisering av glasögon (1900-talet och framåt)

Under 1900-talet började nya syntetiska material användas i glasögonbågar, och många stilar introducerades, såsom pilotglasögon och cat eye, vilka fortfarande är populära idag.

Även bifokala glas utvecklades vidare under 1950-talet när progressiva glas introducerades. Dessa övervann begränsningarna hos bifokala glas med delad lins och gav en mjukare övergång mellan olika styrkor.

Idag fortsätter glasögon att utvecklas både i form och funktion. Ta till exempel blåljusglasögon, som har anpassats efter människors användning av digitala skärmar. Det är svårt att tänka sig att glasögontekniken, efter åtta århundraden, fortfarande utvecklas och ger oss något nytt att uppskatta.

Källor

^{1. Rosenthal, William J. M.D. (1996). Spectacles and Other Vision Aids: A History and Guide to Collecting. Norman Publishing. s. 230}

^{2. Rosenthal 1996, s. 26}

^{3. Rosenthal 1996, s. 278}

^{4. Smithsonian, These Snow Goggles Demonstrate Thousands of Years...}

^{5. Original Murano Glass Furnace & Showroom, The History of Murano Glass...}

^{6. University of Reading Special Collections, Johannes Kepler – Astronomiae Pars Optica}

^{7. Rosenthal 1996, s. 231}

^{8. Rosenthal 1996, s. 65–66}

^{9. Ed Scarlett, Inventor of the Spectacle Frame}

^{10. The College of Optometrists, The Inventor of Bifocals?}

^{11. The National Library of Medicine, The invention and early manufacture of bifocals}